Xavier Samuel bli intervjuad av Bryce Dallas Howard

Som vi skrev tidigare är Xavier Samuel (Riley) med i Interview magazine för en av sommarens ledande män! I samma tidning fick nu Bryce Dallas Howard (Victoria) intervjua honom! Inkluderar haaaaawt pics!

(Svenska)

BRYCE DALLAS HOWARD: Så nu är du nästan på andra sidan jordklotet med Eclipse, hur har allt varit för dig? Det har varit rätt galet, eller hur? (Xavier bor i Australien, och är hemma och hälsar på familjen just nu)

XAVIER SAMUEL: Ja, det har det. Det är ungefär som att träffas av blixten på ett sätt, eftersom det hela verkar så osannolikt.

HOWARD: Eclipse är din första amerikanska film.

SAMUEL: Det stämmer. Jag har gjort amerikanske auditions ett tag nu, och det kändes som att skicka iväg audition-banden till ingenstans. Så när jag fick svar så var det överraskande.

HOWARD: Jag tyckte det var lite coolt när tjejerna var som galna över dig när vi filmade Eclipse. Dessa tjejer verkade tappa sinnet totalt – och precis som alla andra som har varit med om detta, så tog du det väldigt bra. Var du ens förvånad över detta?

SAMUEL: Jag menar, det är rätt bisart, eller hur? Att ha den sortens uppmärksamhet. Jag är inte under i närheten av vad de andra har, så jag tror att jag kan slinka under radarn lite till, men att få någon uppmärksamhet alls är helt nytt för mig.

HOWARD: Well, det har varit interessant att se hur dessa unga kvinnor reagerar till dig och ditt hår och din accent.

SAMUEL: Mitt hår och min accent är typ mina främsta tillgångar.

HOWARD: Det är fullt möjligt att de är. Kommer du ihåg den dagen när jag försökte prata med australensk accent? Du bara, ”om du vill kunna prata med australensk accent, då måste vi börja om. Vi kan inte börja från grunden du har byggt själv.”

SAMUEL: Jag kan ge dig några lektioner.

HOWARD: [med australensk accent] G’day, mate! How the bloody hell are you?

SAMUEL: Det är mycket bättre än förra gången, faktiskt. Du är på god väg.

HOWARD: Seriöst?

SAMUEL: Har du övat?

HOWARD: Nej. Det kommer naturligt för mig. Någon måste ha klickat. Jag vet att du är vältränad som skådespelare och att du har varit aktiv inom teater. Men nu är du i denna interessanta position där du blir erbjuden filmroller. Hur kommer du att styra det?

SAMUEL: Tja, det handlar om att hitta tiden till att göra teater, som jag älskar. Men med schemat jag har nu så vet jag inte riktigt när jag kommer ha tid att göra det. Just nu är jag bara glad över att jag får jobba med människor jag beundrar och som hjälper mig att växa som skådespelare. Men det finns en massa bra framväxande australiska dramatiker som jag skulle vilja arbeta med. Det skulle vara underbart att få göra en annan australensk film snart. Jag vill verkligen fortsätta att supporta det som finns i Australien, så det är högt på min lista. Det finns massor av spännande möjligheter. Jag vill bara vara delaktiga i något som ska bli en berikande erfarenhet. Många av de roller jag har gjort i Australien har varit typ inåtriktade boy-next-door-saker, så det var ‘saftigt’ att spela bov som blir manipularad i detta blodiga Macbeth senario. Men samtidigt lite hofullt, på ett sätt, att kliva på en riktigt stort projekt som detta för första gången. Det var inte något jag kunde direkt relatera till, eftersom de flesta filmer som jag har varit inblandad i Australien har mindre skala.

HOWARD: Det är så många bra skådespelare som kommer från Australien – jag har haft nöjet att jobba med en nyligen, som du också har jobbat med – Mia Wasikowska. Tycker du att australenska skådespelare har som en liten stam?

SAMUEL: Ja. Vi har hemliga möten, som en sekt.

HOWARD: Där ni pratar om hur ni ska ta över Hollywood? Jag skulle inte bli förvånad – det är precis vad som händer.

SAMUEL: Jag känner inte så många australenska skådespelare i Los Angeles, men det är några stycken av oss. Jag menar, vi ses lite då och då, men jag skulle inte säga att vi är någon slag allians eller något sådant.

HOWARD: Jag har upptäckt, bara genom att jobba med australenska skådespelare som du och Mia och Sam Worthington – faktiskt Gus Van Sant, som regisserade filmen [Restless] som jag jobbade tillammans med Mia i, jag har också sett samma hos Nicole Kidman – att ni har sådan beslutsamhet. Jag vet inte om det är terrängen i Australien eller den sorts träning du får eller sättet skådespelari lärs ut där, men det finns en beslutsamhet som vi amerikaner definitivt kan lära oss något av. Det finns också en sorts tacksamhet.

SAMUEL: Alltså, jag tror det är träningen tillsammans med vetskapen om att en film görs med så få och så långt emellan. I Australien kan en audition vara väldigt sällsynt. Det finns inte lika många tillfällen. Så jag gissar att det är så mentalt att du ska ge allt när du väl får tillfället. När du sätter det i amerikanska sammanhang, där du får ett betydligt fler antal auditions i veckan, jag antar att din träffgrad är lite bättre, på ett sätt. Jag menar, att vara i en film som Eclipse är en så stor chans – och det finns en enorm fan base runt dessa Twilight-filmer som du måste respektera. Så jag tror inte att jag kunde sova på natten om jag inte hade gjort mitt bästa.

HOWARD: Jag kände desamma när jag gjorde mitt första jobb.

SAMUEL: Och nu är du typen som chillar om hela grejen, visst är det så?

HOWARD: Nja, jag vet inte – jag är lite typ A. Innan du reser tillbaks till staterna, kom ihåg att skriva en lista på allt du vill ta med dig, så du inte glömmer något.

SAMUEL: Okej. Det ska jag.

HOWARD: Kommer du ihåg när jag gjorde det åt dig?

SAMUEL: Ja, Bryce.

HOWARD: Vad bra. Du åker så långt och du vill inte glömma något.

SAMUEL: Jag ska skriva en lista. Vill du att jag ska mejla listan så du kan kolla om det är något som du vill lägga till?

HOWARD: Japp. Och något i ämnesrubriken som speglar den första raden i det dokument du skickar mig. Så innan vi går, snälla berätta för alla om vad som hände i Vancouver med tvättbjörnen.

SAMUEL: Well, jag har inte förvandlats till någon slags tvättbjörns-vampyr – än. Men jag blev attackerad i Stanley Park av en tvättbjörn. Jag visste inte att de var nattdjur.

HOWARD: Visste du inte att tvättbjörnar är nattdjur?

SAMUEL: Nej. Och denna hade galna, gråa ögon.

HOWARD: Det var också ett lat öga. Du visste inte vart den tittade på för stunden.

SAMUEL: Yeah. Så, som du kommer ihåg, så satte jag mig jämte tvättbjörnen för att ta en bild och du tog två bilder, en där jag sitter glatt jämte tvättbjörnen, och en där jag flyger tillbaka medan denna pälsboll hoppar på mig. Den bet mitt finger.

HOWARD: Det började blöda.

SAMUEL: Det gjorde det. En tvättbjörn bet mitt finger och det började blöda.

HOWARD: Det skulle inte ha förvandlat dig till en vampyr lika mycket som en varulv – eller, en version av en varulv. Men om du kommer ihåg, jag gjorde inte ens något för att hjälpa dig. Jag bara fortsatte att ta bilder med min iPhone.

SAMUEL: Ja! Istället för att springa fram till mig med någon slags medicinsk hjälp, du bara stod och fotade.

HOWARD: Tja, det blev bra bilder.

SAMUEL: Från och med nu kanske vi ska stanna inne när vi ser varandra.

HOWARD: Well, som de visa ord Madonna sa, “Du är inte ägaren av din talang. Du är bara manager av din talang.”

SAMUEL: Jag gillar det. Det ska jag komma ihåg.

HOWARD: Visst är det bra? Hon sa det på Oprah, tror jag.

SAMUEL: Jag måste missat det avsnittet.

Svensk översättning av oss på TheTwilightSaga.se © Fortsätt läsa för att läsa orginal-intervjun!

If any part of what you see in the supernaturally superserious Twilight movies is to be believed, then there is no shortage of brooding, good-looking young men in the American Pacific Northwest. But when it comes to the pool of eligible teenage bachelors in the town of Forks, Washington, which provides the setting for much of the series, it seems that each and every one of them comes with an at times hidden but ultimately undeniable set of baggage (e.g., the hottest guy in school, Edward Cullen, is a vampire and actually very old; the nonthreatening friend and love interest, Jacob Black, wolfs out).

The situation, though, is not likely to improve this summer with the arrival in June of the world-engulfing franchise’s third installment, The Twilight Saga: Eclipse—and 26-year-old Australia-born actor Xavier Samuel, the latest good-looking young man to appear on the Twilight scene. In Eclipse, erstwhile love-triangle mates Edward (Robert Pattinson), Jacob (Taylor Lautner), and the object of their mutual affection, the irresistibly over-it Bella Swan (Kristen Stewart) confront a bloodthirsty army of murderous “newborn” vampires created by witchy redhead Victoria (played in Eclipse by Bryce Dallas Howard, who replaces Rachelle Lefevre). Samuel plays Riley, Victoria’s lead newbie and main pinch, who aids the vampiress in her attempt to once and for all vanquish the holy trinity. “I initially saw a Quicktime movie of Xavier auditioning for Riley and immediately knew he had something,” says David Slade, who directed Eclipse. “It was that intangible something that you can’t quite describe but that you know is worth watching.” Indeed, Samuel has already become a bit of a thing among Twilight fans (who are peerless when it comes to creating things), inspiring all manner of tortured Internet-discussion-board threads. “I will forever be Team Edward in my heart. . . . Xavier [Riley] just confuses the issue a little,” wrote one blogger in August, wrestling with the 21st century’s great postmodern teen-worship dilemma: In a world where one is forced to choose between evilness and hotness, can any sort of moral framework ever exist?

In addition to Eclipse, Samuel—a veteran of a handful of indies down under—recently completed work on Roland Emmerich’s forthcoming political thriller, Anonymous. His Eclipse co-star, Howard, reconnected with the actor, who was back home in Australia, visiting family and preparing for the deluge.

BRYCE DALLAS HOWARD: So now that you’re almost on the other side with Eclipse, how has everything been for you? It’s all been a little wild, right?

XAVIER SAMUEL: Yeah, it has. It’s kind of like being struck by lightning in a way, because it all seems so improbable.

HOWARD: Eclipse is your first American film.

SAMUEL: It is. I’ve been doing American auditions for a while, and it always felt sort of like sending these audition tapes off into the ether. So just hearing anything back from anyone was kind of startling.

HOWARD: When we were shooting Eclipse, it was amazing for me to see how the girls all went berserk over you. These girls were totally losing their minds—and much like everyone else in the cast who experiences those sorts of things, you dealt with it really graciously and wonderfully. Were you at all startled by that?

SAMUEL: I mean, it’s kind of bizarre, isn’t it? Having that kind of attention. I’m not under the microscope in the same fashion that a lot of the other cast members are, so I think I can slide under the radar a little bit more, but getting any attention at all is completely new for me.

HOWARD: Well, it’s been interesting to see how these young women have responded to you and your hair and your accent.

SAMUEL: My hair and my accent are sort of my main assets.

HOWARD: It’s entirely possible that they are. Do you remember that one day when I tried to speak in an Australian accent? You were like, “If you want to be able to do an Australian accent, then we will have to start all over again. We cannot build on this foundation that you’ve created for yourself.”

SAMUEL: I can give you a few lessons.

HOWARD: [in Australian accent] G’day, mate! How the bloody hell are you?

SAMUEL: It’s lot better since the last time, actually. It’s getting there.

HOWARD: Really?

SAMUEL: Have you been practicing?

HOWARD: No. It’s just coming naturally to me. Something must have clicked. I know that you’re very well trained as an actor and that you’ve been actively pursuing theater work. But now you’re in this interesting place where you’re being offered film roles. How will you navigate that?

SAMUEL: Well, it’s about finding the time to be able to do some theater, which I’d really love to do. But I kind of feel like I’m at the mercy of this imagined schedule right now, so I don’t know when I could set aside some time to do it. Right now I’m just happy to work with people I admire and who will help me grow as an actor. But there are a lot of great emerging Australian playwrights who would be great to work with. I also think it’d be great to do another Australian film soon. I’d really like to continue to support what’s going on in Australia in general, so that’s a big priority for me. There are a lot of exciting opportunities. I just want to be involved in something that’s going to be an enriching experience. A lot of the roles I’ve played in Australia have been kind of introspective boy-next-door things, so it was juicy to get to play a villain who’s being manipulated in this bloody Macbeth scenario. But it’s also kind of intimidating, in a way, to step onto a big set like that for the first time. There was no real frame of reference for me, because most of the films I’ve been involved with in Australia have been smaller in scale.

HOWARD: So many great actors come from Australia—I just had the great pleasure of working with one recently who you’ve worked with, Mia Wasikowska. Do you find that Australian actors are sort of like a little tribe?

SAMUEL: Yes. We hold these secret meetings, like a cult.

HOWARD: Where you talk about how you’re going to take over Hollywood? I wouldn’t be surprised—that’s exactly what’s happening.

SAMUEL: I don’t know that many Australian actors in Los Angeles, but there are a few of us. I mean, we kind of get together occasionally, but I wouldn’t say it’s an alliance or anything like that.

HOWARD: I’ve found, just from working with Australians like you and Mia and Sam Worthington—actually Gus Van Sant, who directed the film [Restless] I worked on with Mia, also noticed this with Nicole Kidman—that you guys have such a sturdiness. I don’t know if it’s just the terrain in Australia or the kind of training you do or the way acting is taught over there, but there’s a sturdiness that we as Americans could definitely learn something from. There’s also a sense of gratitude.

SAMUEL: Well, I think it’s the training coupled with the fact that the films that get made are so few and far between. In Australia, getting an audition can be a rarity. There just aren’t as many opportunities. So I guess the mentality is that you kind of give your all whenever you get a chance to work. When you put that in the American context, where you’re getting a substantial number of auditions a week by comparison, I guess your strike rate is a bit better, in a way. I mean, being in a film like Eclipse is such a great opportunity—and there’s a massive fan base with these Twilight movies that you need to respect. So I don’t think I could sleep at night if I didn’t give it my best shot.

HOWARD: I felt the same way when I did my first job.

SAMUEL: And now you’re just kind of a bit lax about the whole thing, aren’t you?

HOWARD: No, I know—I’m a little type A. Before you travel back to the States, make sure to write out a list of everything you want to bring so that you don’t forget anything.

SAMUEL: Okay. I will.

HOWARD: Remember the time I did that for you?

SAMUEL: Yes, Bryce.

HOWARD: It’s great. You’re going so far, and you don’t want to forget anything.

SAMUEL: I will write a list. Do you want me to e-mail you the list to see if there’s anything that needs to be added to it?

HOWARD: Yes. And something in the subject heading that reflects the first line of the document you’re sending me. So before we go, please tell everyone about your experience in Vancouver with the raccoon.

SAMUEL: Well, I haven’t turned into some sort of raccoon vampire as of yet, but I was attacked in Stanley Park by a raccoon. I didn’t know that they were nocturnal.

HOWARD: You didn’t know that raccoons were nocturnal?

SAMUEL: No. And this one had a crazy gray eye.

HOWARD: It was also a lazy eye. You couldn’t tell where it was looking at any moment.

SAMUEL: Yeah. So, as you remember, I sat down next to this raccoon for a photo opportunity and you took two photos, one of which was me sitting happily next to the raccoon, and the other of which is me lunging back while this furry ball is lunging at me. It bit my finger.

HOWARD: It drew blood.

SAMUEL: It did. A raccoon bit my finger and drew blood.

HOWARD: That wouldn’t turn you into a vampire so much as a werewolf—or, like, a version of a werewolf. But if you remember, I didn’t even do anything to help. I just kept taking pictures with my iPhone.

SAMUEL: Yes. Instead of rushing me off for some medical assistance, you were just snapping away.

HOWARD: Well, they are good pictures.

SAMUEL: Maybe from now on we’ll just stay indoors when we see each other.

HOWARD: Well, in the wise words of Madonna, “You are not the owner of your talent. You are just the manager of your talent.”

SAMUEL: I like that. I’m going to remember that.

HOWARD: Isn’t that great? She said that on Oprah, I think.

SAMUEL: I must have missed that episode.

Källa